Jag lider verkligen med dem chilenska gruvarbetarna och deras familjer.
Kan ni tänka er att sitta inlåsta med era arbetskamrater i ett litet utrymme under en flera månader utan att veta när ni kan komma hem?
Jag kan inte föreställa mig detta. En mardröm blir till verklighet.
Tyvärr så är ju gruvindustrin en branch som drabbas av otaliga dödsolyckor och ras över hela världen. Jakten på de ädla metallerna och bränslen gör att gruvbolagen tummar på säkerheten. Profiten går före en säkerarbetsplats.
Jag hoppas att gruvbolaget tar hand om de anställdas familjer med hjälp till försörjning och stöd. Men det är inte säkert. I många länder har nyliberalismen slagit igenom ordentligt och det är upp till dig att ta hand om ditt försäkringsskydd och se själv till din försörjning.
Tack och lov så är det inte så i Sverige. Ännu. Men på god väg verkar vi vara då vårt trygghetssystem håller på att avskaffas.
Senaste inläggen från mina andra bloggar
Nöjesnytt Thai Perspektiv
Inrikesnyheter Sportnytt Buriram
